. . .
Jag kan inte säga vad det egentligen är.
Jag kan bara berätta hur det känns.
Och just nu, känns det som att ha en stål kniv i min luftstrupe.
Jag kan inte andas, men jag slåss fortfarande medan jag kan slåss.
Så länge fel känns rätt är det som jag är i luften.
Nu vet jag att vi sa saker, gjorde saker, som vi inte menar.
Och vi faller tillbaka i samma mönster, samma rutin.
Men humöret är precis lika illa som mitt, du är samma som jag.
När det gäller kärlek är du bara som förblindad.
Baby kom tillbaka! Det var inte du, baby, det var jag!
Kanske vårt förhållande inte är så galet som det verkar.
Kanske det är vad som händer när en tornado möter en vulkan.
Allt jag vet är jag älskar dig för mycket, att gå iväg ändå.
Kom in, plocka upp väskorna från trottoaren!
